Lördagen den 12 januari gick Baileys gips av och hon kunde trampa ner på foten. För att staga upp, satte vi på ett järn utanför gipset och sedan lindade in i ett bandage. Idag, onsdag den 16 januari har vi varit på Djursjukhuset i Skara igen. Lite oväntat för mej, så plockades gipset helt bort nu och ersattes bara med ett stödbandage. Detta bandage ska plockas bort till helgen och sedan ska Bailey sakteligen börja använda sin fot igen. Om ca 2 – 3 veckor ska jag börja gå lite korta promenader med henne och successivt öka motionen för att kunna börja cykla med henne på andra halvan av sommaren. Till senhösten kan hon få springa fritt igen, fast det ska ju vara kontrollerat och det kan bli svårt med henne. Det känns otroligt skönt att äntligen slippa gipset men samtidigt oroligt för det har ju varit ett skydd.

Idag var vi på Djursjukhuset i Skara igen, jag och Bailey. Denna gången blev hälften av gipset borttaget och bara den främre delen lindades på igen. Nästa vecka ska veterinären göra den främre gipsbiten smalare och på så sätt ska Bailey sakta men säkert börja använda sitt ben igen.
För två dagar sedan lyckades Bailey komma ur gipset när hon var i hundgården. Förmodligen krokade hon tag när hon skulle genom luckan. Både Ove och jag blev jätterädda men eftersom Bailey har gått gipsad så pass länge så har läkningen påbörjats. Det hade varit värre om det varit strax efter skadan. Nåväl, vi lade om gipset igen och det fick hon gå med till återbesöket idag.
Alla dessa veterinärbesök har ju varit bra socialträning för Bailey också. Hoppas att hon sköter sig bättre på nästa utställning och inte viker undan för domaren. Idag fick vi också brev från SKK att Bailey har B-höfter och ED 0-armbågar d v s godkänt.

Två löpande tikar och en galgohane. Det blir nästan för mycket. Att det kan vara så stor skillnad på hanar. Vi har tidigare haft boxer och springerhane. Det är inget mot att ha en galgohane. Boxern och springern accepterade att det var nät mellan dem och tiken. Det gör inte galgon. Han försöker på alla sätt att komma ur sin inhägnad och sedan in i tikens. Tre gånger har han lyckats men vi har haft tur och tiken har fräst ifrån. Varje gång har vi riggat mer så nu är det dubbla nät och stenplattor. Dubbla nät så att han inte ska bita sig igenom och stenplattor så att han inte kan gräva sig ut och sedan in i nästa inhägnad. Hoppas att det räcker. Angående natten så har den varit orolig med en hanhund som inte kan släppa att det finns tikar i andra änden av huset.