Lasse slutade som nr 1 bland alla galgo. Han gjorde bara fem starter i Sverige och det räckte till slutseger. EM var detta år i Italien. Bailey och Lasse hade båda kvalat. Lasse startade och slutade 4:a. Bailey hamnade, som jag trodde, i ett hundslagsmål några veckor innan start, med bitskada i ena låret. Mitt i semestertiden tog Ove med henne till en veterinär i Skara som hade öppet. Han sydde ihop såret och Bailey fick medicin. Nu var hennes start borta p gr a dopingrisken. Tyckte inte att Bailey verkade ok så jag skickade tillbaka Ove med henne till veterinären, dumt nog till samma veterinär, som tydligen bara tyckte att en del (i detta fallet jag) är så sjåpiga. Muskelskador tar tid att läka. Nåväl, vi åkte till Italien och Bailey var med. Hon blev inte bättre och plötsligt började hennes ben se mycket sämre ut. Direkt när vi kom hem igen åkte vi till Göteborg och Blå stjärnan. Det blev operation, en mycket komplicerad sådan, eftersom det inte enbart var en bitskada. Höftleden hade hoppat ur sin skål. Hualigen, det är så fruktansvärt. När jag skriver detta har två år gått och Bailey är nu enbart sällskapshund, en mycket kärvänlig sådan, som springer fritt i trädgården. Hon verkar inte ha några som helst problem men hennes karriär är definitivt över. Hon har verkligen haft otur, lilla Bailey, som ger allt när hon springer. Som tur är har hon lugnat sig lite nu.