Detta år har startat lika bra. Första provet i Sjöbo vann Ida och blev då också lc-champion. Malte blev BIF (best in field) på lc-provet i Norge. På det första internationella provet som anordnades i Danmark blev Malte 2:a, efter sin halvsyster Cleo (Lasses dotter), Ida blev 4:a med samma poäng som 3:an. Malte fick cert och blev därmed dansk lure coursingchampion, och res-cacil.
Ida har också varit på utställning i Lidköping, SKK int. Hon blev BIM, BT-1 och slog då två championtikar. Jättekul. Därmed fick hon nu sitt andra cert och också cacib. Nu väntar vi bara på att EM-resan ska starta, det blir om några veckor men tiden går fort.

Men oj, vad jag är dålig på att uppdatera min blogg. Hela säsongen 2015 är förbi. Det var det året som Lasse och Baileys valpar gjorde debut på lure coursingfälten. Kunde inte ha gått bättre. Av åtta valpar har sju startat och gjort det mycket bra. Fem valpar samt pappa Lasse kvalade till EM som gick i Helsingfors, Finland i år. Två av valparna bor i Tjeckien och båda dessa kom och hamnade någonstans i mitten av prislistan. Sedan hade vi våra två, Ida (Querida) och Malte (Amante), samt Kasper (Carino) med matte och husse. Ida vann bland tikarna, Malte blev 2:a och Kasper 3:a bland hanarna. Lasse sprang ett lopp bara. Höstprovet i Norge gick så bra, Ida blev här BIF (best in field). Året slutade med att vi åkte till Holland och där vann Ida igen. Malte blev 2:a men vinnaren hade inte full stam så Malte fick sitt cacil, precis som Ida. Sammanlagt slutade året med att Ida blev årets lure coursinggalgo och Malte blev årets lure coursinghane. Kasper blev 2:a och Cedro blev 6:a (på totalt 2 starter). Lasse var 4:a och Tekla (Memoria) var 10:a. Ett mycket bra år för Regaliz-kullen.

Lasse slutade som nr 1 bland alla galgo. Han gjorde bara fem starter i Sverige och det räckte till slutseger. EM var detta år i Italien. Bailey och Lasse hade båda kvalat. Lasse startade och slutade 4:a. Bailey hamnade, som jag trodde, i ett hundslagsmål några veckor innan start, med bitskada i ena låret. Mitt i semestertiden tog Ove med henne till en veterinär i Skara som hade öppet. Han sydde ihop såret och Bailey fick medicin. Nu var hennes start borta p gr a dopingrisken. Tyckte inte att Bailey verkade ok så jag skickade tillbaka Ove med henne till veterinären, dumt nog till samma veterinär, som tydligen bara tyckte att en del (i detta fallet jag) är så sjåpiga. Muskelskador tar tid att läka. Nåväl, vi åkte till Italien och Bailey var med. Hon blev inte bättre och plötsligt började hennes ben se mycket sämre ut. Direkt när vi kom hem igen åkte vi till Göteborg och Blå stjärnan. Det blev operation, en mycket komplicerad sådan, eftersom det inte enbart var en bitskada. Höftleden hade hoppat ur sin skål. Hualigen, det är så fruktansvärt. När jag skriver detta har två år gått och Bailey är nu enbart sällskapshund, en mycket kärvänlig sådan, som springer fritt i trädgården. Hon verkar inte ha några som helst problem men hennes karriär är definitivt över. Hon har verkligen haft otur, lilla Bailey, som ger allt när hon springer. Som tur är har hon lugnat sig lite nu.

Nu har vi haft en period med tre löpande tikar som har avlöst varandra. Det började med Bailey. Första veckan var lugn men sedan började Lasse bli intresserad och Bailey är verkligen inte den som är den. Hon uppmuntrar Lasse hur mycket som helst. Nästan två veckor har hon varit intresserad men sedan svalnade Lasses intresse och nu kan de vara ihop igen. Under tiden har Touba fått sitt andra löp vid en ålder av snart 3,5 år. Hon är inte riktigt lika intressant som Bailey för Lasses del. Malte har varit lugn under denna tid. Sedan kom Roya också igång och nu vaknade också Malte till. Som väl är så verkar det som om både Touba och Roya börjar gå mot sluttid och hanarna börjar lugna ner sig. Skönt.

Jag är dålig på att uppdatera min blogg, det måste jag erkänna. Mycket har hänt sedan sista inlägget. Bl a har Lasse blivit pappa igen till 10 stycken små galgobarn. Mamma Zakeya´s Wooden Heart-Chanel har varit jätteduktig. Chanel är kullsyster till vår Bailey, Zakeya´s Suspicious Minds. Sju av valparna har flyttat hemifrån när detta skrivs, två ska stanna kvar på kenneln, en svart hane och en brindletik. En svart hane är till salu till rätt hem.

Bailey har gjort tre lc-prov under 2014. Fler blev det inte innan hon var skadad igen. De två första proven hölls i Skåne och västra och var uttagningslopp inför EM. Bailey vann båda sina lopp och var därmed klar för EM, och svensk lure coursingchampion. Eftersom hon redan hade ett danskt cert så blev hon också dansk lure coursingchampion. Det tredje provet gjorde hon i Trögstad, Norge och det vann hon också. Nu blev hon också norsk lure coursingchampion och erhöll också sitt första cacil.
Tyvärr blev det ingen start med Bailey i EM eftersom hon blev skadad. Ett hundslagsmål med ett hugg i lårmuskeln trodde vi. Trots två besök hos veterinären så blev det också slutsatsen. Muskelskador tar tid att läka var det vi fick höra. Tyvärr visade det sig sedan att det var höftleden som hade hoppat ur sin skål, så det slutade med operation och lång rehabilitering. Vi vet inte vad som hänt, men troligtvis har det busats vilt och förmodligen blivit en vridning samtidigt.

Vi har också varit på ett LC-EM. Denna gång i de italienska alperna. Bara det var ett äventyr med dessa vindlande vägar. Ganska dåligt väder hade vi också. Så fort solen gick i moln blev det riktigt kallt och på nätterna var det bara ca +6 grader. Resan dit via GPS ledde oss in i trånga gränder som vi knappt kom ifrån med våra stora ekipage.
Lasse slutade på en hedrande 4:e plats av galgohanarna. Denna prisutdelning missade vi, vilket är oförlåtligt, men nu är det som det är. Vi satt i godan ro och åt god mat med våra landslagsvänner. Prisutdelningen dagen innan var under all kritik och man varken hörde eller såg något. Detta kanske bidrog lite till ointresset att vara på plats.
Efter EM åkte vi några dagar till Gardasjön och sedan till Örnnästet i Tyskland.

Enligt förhandstips så ligger Lasse återigen i toppskiktetpå lc-listan, trots att det inte har blivit så många starter i Sverige i år. Fantastiskt roligt. Bilden nedan är från Lyckes prov där Lasse och Bailey låg tvåa och etta efter första loppet. I andra loppet bjöd inte Lasse till riktigt och åkte ner på tredje platsen. Fotot är taget av Sanna Persson.

I höst har våra egna galgobarn visat framfötterna. Licenser har eller jobbar samtliga på utom en. Detta tycker jag är fantastiskt roligt. Båda valparna som gick till Tjeckien har startat på prov och blivit etta och tvåa, visserligen var det bara tre startande galgo men poängmässigt låg de i toppskiktet även med de övriga raserna. Mina egna Malte och Ida har fått sina licensböcker. Cedro klarade sina licenslopp hur enkelt som helst. Han bara startade tre gånger, sedan var det klart. Kasper och Tekla jobbar på och kommer med all säkerhet snart vara klara.

Utställningsmässigt så har Miel-Quiz i Tjeckien blivit tjeckisk juniorchampion och Dulce-Julinka också i Tjeckien har fått cajc. Memoria-Tekla har hittills fått tre cert och ett res-cert, Amante-Malte har fått ett cert och Carino-Kasper har fått ett cert och ett cacib i Sverige och detsamma i Estland. Jättekul med så entusiastiska och fantastiska valpköpare.

På den stora vinthundsutställningen i Ljungbyhed så blev en avelsgrupp med Bailey BIS-3. Av 10 stycken championtikar blev Bailey placerad som nummer två med ck. Domare till det sistnämnda var en spanjor. Jättekul med denna framgång.

Lasse har i slutet av mars parat Baileys kullsyster, som heter Chanell. På stamtavlan heter hon Zakeya´s Wooden Heart. Nu hoppas vi att parningen har tagit sig och Chanell får söta, små valpar.

Lördagen den 5 april avhölls årets första lc-prov. Bailey gjorde comeback efter 1,5 års frånvaro. Efter första loppet låg hon och Lasse som nummer 1 och 2. Detta innebar att de fick springa ihop i lopp nr 2. Jag tyckte det såg ut som om Lasse väntade in Bailey på en del raksträckor där han kom först. Nåväl, slutresultatet blev att Bailey vann och Lasse kom 3:a av 13 startande galgo. Bailey fick cert och blev därmed svensk och dansk lure coursingchampion.

Lördagen den 1 februari var vi i Kode på lc-träning. Med oss hade vi bara Touba, Malte och Ida. Det var egentligen första gången för Malte och Ida. De hade tidigare fått testa en gång när de var valpar men sedan har de inte gjort något alls. Vid träningen i Kode var de ca 10,5 månad och därför fick de bara springa rakbana. De skötte sig alldeles utmärkt med fart och entusiasm. Så gjorde också deras kullsyster Tekla. Härligt med så fina valpar/unghundar som är både fina, trevliga och duktiga. Touba sprang som vanligt ensam och med fart och entusiasm även hon.

Verkar som om det är Tara som har kommit in i sitt höglöp nu. Bailey verkar inte vara riktigt lika intressant för Lasse längre. Sakta men säkert fortskrider löpperioden.

Igår var Ove, Heidi (kennel Seadis) och jag och tittade på valpar. Pixies kullsyster Safira, har fyra stycken 6-veckors valpar, tre tikar och en hanhund. Dessa var vi naturligtvis tvungna att åka och titta på innan de säljs. Jättefina var de alla fyra. Dessutom hade Gudrun och Alma en 4-månaders japanese chin tikvalp som var så fantastiskt glad och trevlig. + naturligtvis de andra vuxna salukisarna och en svart dvärgpudeltik. Vi fick också en fantastiskt god sparrissoppa och färskt, hembakt bröd. Så underbart gott.
På hemvägen passade vi också på att hälsa på hos Åke och Mia, kennel Grayrory´s för att titta på deras 11 stycken 4-veckors hjorthundsvalpar. Ljuvliga små knyten även här. Efter lite fika så bar det av hemåt igen.

Här hemma är det faktiskt ganska lugnt på Lasse trots att alla tre tikarna fortfarande löper.